I detta avsnitt beskrivs hur du simulera och räkna på naturvårdsanpassad skötsel genom avsättningar av hela eller delar av bestånd, lämnande av  naturvårdsträd, och tillämpande av olika skogsbrukssätt (skärmar och hyggesfritt).

<%EXTOGGLE%>Anpassad skötsel

En av huvudfunktionerna i Heureka är att kunna simulera olika typer av skogsbrukssätt och skötselåtgärder i olika typer av bestånd. I kapitlet Blädning/hyggesfritt beskrivs hur man simulerar volymsblädning. Du kan t ex skapa en skogsdomän för äldre, skiktade granbestånd som har målklassen NS och ange att dessa ska blädas. NO-bestånd kan kopplas till fri utveckling. För trakthygge kan du för t ex PF-bestånd med vissa ståndortsegenskaper ange att fröträd eller skärm ska lämnas vid slutavverkning, se kapitlen Slutavverkning och Föryngring.

 

<%EXTOGGLE%>Avsättning av hela bestånd

Avsättning av hela bestånd är det enklaste sättet att simulera avsättningar. Du skapar helt enkelt en skogsdomän för de bestånd som ska lämnas för fri utveckling. Om du t.ex. använder Skogsstyrelsens målklassning NO (Naturvård Orörd) och importerat detta data (vid beståndsregisterimporten) kan du använda det som domänvillkor. Till domänen kopplar du sedan en kontrollkategori där du har satt Management System = Fri utveckling. Se exempel i figur 1 i inledningen av kapitel Kontrolltabeller, kontrollkategorier och skogsdomäner.

tog_minusOm hänsynsytor och kantzoner

RetentionPatch

 

Figur 1. Hänsynsytor kan skapas av programmet, eller importeras och hanteras som egna beskrivningsenheter vars utveckling kopplas till huvudbestånden. Hänsynsytan (”A_NC”) av ett bestånd (A) blir efter slutavverkning av bestånd A mer exponerat och får en ökad mortalitet under t ex 10 år efter slutavverkningen.

 

Ett sätt att i PlanVis och RegVis lämna kvar träd är att låta delar av bestånd avsättas som hänsynsytor, med fri utveckling, gallring eller plockhuggning. Detta görs i så fall redan vid prognosstart och ligger fast under hela planeringsperioden. I versioner före version 2.5 betydde detta att hänsynsytorna omgående undantogs från alla avverkningar, inte bara slutavverkningar utan även gallringar.

Från och med version 2.5 kan du välja om hänsynsytorna ska lämnas för fri utveckling, eller om de ska gallras eller slutavverkas i samband med att huvudbeståndet slutavverkas. Har du importerat hänsynsytorna som egna beskrivningsenheter kan du skapa en egen skogsdomän för dem.

Från och med version 2.10 kan du låta programmet skapa hänsynsytor permanent som egna beskrivningsenheter, inklusive delning av GIS-polygonen, antingen i samband med import av beståndsregister eller för ett redan importerat analysområde.

<%EXTOGGLE%>Skapa hänsynsytor automatiskt vid framskrivning

Detta altenativ innebär att programmet skapar tillfälliga åtgärdsenheter för hänsynsytor vid en TPG-simulering i PlanVis eller simulering i RegVis. Hänsynsytornas areal beror på inställingarna i kontrolltabellerna vid programkörningen. En begränsning med denna metod är att det inte skapas några geografiska objekt, vilket förhindrar en korrekt tillämpning av habitatmodellerna, samt ger missvissande resultatkartor eftersom hänsynsarealerna inte visas.

Du kan ange att en viss fix andel eller en andel som hämtas från beståndsregistret ska avsättas (se nedan). Om du vill använda dessa värden anger du AreaProportionSource = FromDatabase.  Läs mer om detta under naturvårdsavsättningar. För att aktivera denna funktion gör du på något av följande sätt:

1.Sätt Area Allocation Method = Random och Area Proportion To Set Aside till ett värde > 0. I detta fall slumpas bestånd ut för avsättning tills önskad arealandel för den aktuella skogsdomänen är uppnådd.
2.Sätt Area Allocation Method = Specified, AreaProportion till ett värde > 0 och AreaProportionSource = Fixed. I detta fall avsätts en fix andel av varje bestånd för fri utveckling.
3.Sätt Area Allocation Method = Specified och AreaProportionSource = Database. I detta fall avsätts den andel av ett bestånd för fri utveckling som du har angett i den kolumn som heter "NCArea" i beståndsregistret.

 

ControlTableNC_specified

ControlTableNC_random

Figur 2. Inställningar för avsättning av delar av bestånd i kontrolltabellen NatureConservation. Olika val visas beroende på vald Area Allocation Method.

 

 

flag_green        Visas inte i kartan!

När en hänsynsyta skapas automatiskt vid programkörning, skapas ingen GIS-polygon för denna. Du vet bara att en del av huvudbeståndets areal representeras av hänsynsytan.

 

flag_green        Även ytor som importeras som egna beskrivningsenheter ingår

Om du har angett att en viss procent av arealen ska avsättas för ett bestånd, inräknas även ytor som är importerade som egna beskrivningsenheter, se nästa avsnitt. Om dessa utgör en större andel av arealen än den som avses, avsätts ingen ytterligare areal.

 

<%EXTOGGLE%>Importera hänsynsytor och kantzoner som egna beskrivningsenheter

Om du vill kunna visa hänsynsytor och kantzoner i kartan kan du välja ett av följande sätt:

1.Skapa ett beståndsregister dä ytorna är registrerade som egna beskrivningsenheter, och att hänsynsytorna är kartlagda i GIS-filen. För att skapa kantzoner och samtidigt justera beståndsregistret, kan du använda en särskilt GIS-funktion (i RegVis och PlanVis)
2.Låta programmet skapa hänsynstor när du importerar ett beståndsregister (se nedan). Detta alternativ är användbart när hänsynsytorna inte är kartlagda.
3.Låta programmet skapa hänsynstor för ett redan skapat analysområde (se nedan). Detta alternativ är användbart när hänsynsytorna inte är kartlagda men man vill kunna variera storleken på hänsytorna. Dett alternativ kan tillämpas oberoende av ursprungsdata, dvs inte bara beståndsregisterdata.

 

För att ett importerat bestånd ska kunna klassificeras som en hänsynsyta eller kantzon måste dess värden i kolumnerna ParentStandId (det gamla namnet SetAsideWithinStandId accepteras också) och SetAsideType ha värden. ParentStandId-fältet ska innehålla huvudbeståndets identitet, och lämnas tomt för vanliga bestånd. Det kan finns flera hänsynsytor som har samma huvudbestånd, men en hänsynsyta/kantzon kan bara tillhöra ett huvudbestånd. Om du inte använder ett beståndsregister om indata, kan du skapa och importera en kompletteringsfil och länka den till ett befintligt analysområde.

 

När ett beståndsregister importeras, kopieras SetAsideType-värdet till både TreatmentUnit.SetAsideType och StandObjectData.SetAsideType.

 

SetAsideType kan ha ett av följande värden:

NoRelation eller inget värde: Värde saknas eller så har hänsynsytan skapats autmatiskt vid programkörning (en "NC-yta")

EdgeZone: Beståndet är en kantzon som ligger in anslutning till t ex ett vattendrag, men hanteras som en underavdelning till ett huvudbestånd. För dena typ kan du välja att skötseln ska synkroniseras med huvudbeståndet (se ndean).

WithinStand: Beståndet är en hänsynsyta inom ett annat bestånd. På samma sätt som för en kantzon kan du välja att skötseln ska synkroniseras med huvudbeståndet (se ndean).

ParentStand: Beståndet har underavdelningar i form av hänsynsytor eller kantzoner som importerats som egna bestånd. Notera att denna är frivillig, dvs. den inte behöver inte anges för att kopplingen mellan ett huvudbestånd och en hänsynsyta ska fungera. Den kan dock vara användbar om som domän- eller raportvillkor, eller i en optimeringsmodell om du av någon anledning vill hålla reda på t ex vilka bestånd som är huvudbestånd till kantzonsytor.

 

flag_green        EdgeZone kontra WithinStand

Notera att EdgeZone och WithinStand hanteras på samma sätt. Du har olika koder bara för att du ska kunna skilja på dem i programmet, och t ex vill göra olika domäner för dem, använda i optimeringsmodell eller särredovisa dem i rapporter.

Om du importerar ett nytt beståndsregister och endast länkar det till ett befintligt analysområde (utan att simulera nya trädlistor), kommer TreatmentUnit.SetAsideType-värdena att ersättas.

<%EXTOGGLE%>Skapa hänsynsytor vid import av beståndsregister baserat på kolumnen NCArea

Denna funktion finns från och med version 2.10.

Om du importerar ett beståndsregister kommer du att få frågan om du vill skapa egna åtgärdsenheter för de bestånd som har positiva värden i kolumnen NCArea:

PromptSplitNcAreas

T ex om du importerar ett bestånd som har produktiv areal 5 ha, och NCArea har värdet 1, kommer det då att skapas två enheter (TreatmentUnits), ett huvudbestånd med arealen 4 ha och en hänsynsyta med arealen 1 ha. För hänsynsytan kommer information att sparas för vilket huvudbeståndet är (se nedan) så att eventuella åtgärder på hänsynsyta kan samordnas med huvudbeståndets om man så önskar.

Om du importerar en skogskarta kommer programmet även att dela de beståndspolygoner där hänsynsytor skapas. Delningen görs med hjälp av ett kvadratisk "utklipp". Detta fungerar även om en polygon inte är konvex, då justeras hänsynsytans storlek tills angiven areal har uppnåtts. För de flesta polygoner kommer huvudbeståndet att ha ett "hål", där hänsynsytan finns.

Vid en delning sätter importfunktionen variabeln SetAsideType till "WithinStand" för hänsynytan, och till "ParentStand" för huvudbeståndet, se Skötsel av hänsynsytor nedan. En hänsynsytas beståndsid sätts till huvudbeståndets, följt av "NC" som tillägg.

För bestånd som redan har delats kommer ingen ytterligare delning att göras, det håller programmet reda på. Men när du ska göra en simulering så måste du ändå tänka på hur domäninställningarna ser ut. Du vill förmodligen inte skapa ytterligare hänsynsytor under simuleringen, så sätt AreaProportion = 0 och AreaProportionSource = Fixed i kontrolltabellen NatureConservation för att förhindra detta.

flag_green        Inaktivera skapande av ytterligare NC-ytor vid simulering

Kom ihåg att inaktivera skapandet av ytterligare NC-ytor om du redan har skapat sådana vid importen!

<%EXTOGGLE%>Skapa hänsynsytor för befintligt analysområde baserat på domänställniingar

Denna metod är ett mellanting mellan att låta hänsynsytorna skapas vid en simulering och att låta dem skapas i samband med en beståndsregisterimport. Bestämningen av hänsynsytornas storlek beror här på din skogsdomänindelning och inställningar i kontroltabell(-erna) Nature Conservation. Storleken på hänsynsytorna kan alltså styras på ett mer flexibelt sätt än bara utifrån "NCArea"-kolumnens värde (se ovan).

 

CloneNCAreaMenuItem

Funktionen nås via menyn Datahantering > Klona area och dela upp hänsynsytor... Med denna kopieras ett befintligt analysområde samtidigt som hänsynsytor delas av och läggs till som egna enheter. Varje hänsynsyta som skapas får ett beståndid som avslutas med "NC".  När du ska göra en simulering så måste du tänka på hur domäninställningarna ser ut. Du vill förmodligen inte skapa ytterligare hänsynsytor under simuleringen. Genom att sätta AreaProportion = 0 och AreaProportionSource = Fixed i kontrolltabellen NatureConservation kommer ingen ytterligare delning att göras.

 

flag_green        Inaktivera skapande av ytterligare NC-ytor vid simulering

Kom ihåg att inaktivera skapandet av ytterligare NC-ytor om du redan har skapat vid importen eller startläget.

<%EXTOGGLE%>GIS-verktyg för att skapa kantzoner

Med GIS-verktyget HeurekaBufferZones kan du skapa buffertzoner vid t ex vattendrag utifrån ett beståndsregister, skogskarta och ett eller flera GIS-skikt som buffertzonerna ska skapas kring. Du kan också använda färdiga buffertzons-skikt, då sätter du bredden till 0 m (figur 6). Verktyget delar på bestånd som ligger inom buffertzonerna och skapar huvudsbestånd och kantzoner, samt skapar ett nytt beståndsregister som tar hänsyn till delningarna. Om du har ett skikt med vattendrag som är Blå-målklassade, kan du låta verktyget skapa buffertzoner vars bredd beror på målklassen (figur 7). Bredden kan du antingen ange för varje klass, eller välja en kolumn i shape-filen som innehåller önskad buffertzons-bredd.

 

Klicka på knappen BufferZonesButton i kartfönstret för att öppna formuläret: Hjälptexter i formuläret talar om hur du ska göra. I tabellen (A) lägger du till en eller flera shape-filer som buffertzoner ska skapas kring. Om du klickar i kolumnen "Blue Target" kommer bara den filen att användas, oavsett om du lägger till flera filer. Då aktiveras också knappen "Blå målklasser" som aktiverar inställningarna för variabla buffertbredder (figur 7). Knappen Filter (E) öppnar ett villkorsformulär om bara en viss typ av objekt ska buffras. Beståndsregister (csv-fil och shape-fil) väljs i rutorna B. Ett nycklingsfält måste anges för att bestånd i csv-filen och shape-filen ska kunna paras ihop.

 

BufferZonesForm

Figur 6.

 

 

FormEditBlueTarget

Figur 7.

 

 

<%EXTOGGLE%>Skötsel av hänsynsytor och kantzoner

Hänsynsytor och kantzoner kan lämnas för fri utveckling, vilket är standardvalet och det enda alternativet före version 2.5  Från och med verison 2.5 kan du dock välja om dem ska gallas eller plockhuggas/blädas när och om någon typ av avverkningsåtgärd görs i huvudbeståndet.

 

Hantera som "beroende" = avverkning på hänsynsyta görs endast om och när huvudbeståndet avverkas

Från och med version 2.5 kan du välja om och hur hänsynsytor (och kantzoner) ska skötas. Om du har importerat en hänsynsyta som en egen beskrivningsenhet, kan du hantera den som beroende till det huvudbestånd den hör till. För att göra detta sätter du parametern Retention Patches as Dependent (or Edge Zones as Dependent depending on type) till True i kontrolltabellen Nature Conservation.

SetAsideDependent

Figur 3. Om "Retention Patch as Dependent" (respektive "Retention Edge Zones as Dependent") är True (standardvalet) begränsas skötseln på hänsynsytorna till blädning/plockhuggning eller fri utveckling. Eventuella avverkningsaktiviteter utförs bara om och när huvudbeståndet avverkas. Kriterier för blädning måste också vara uppfyllda för att avvverkning ska göras på en hänsynsyta.

 

Vid hantering som beroende (dvs. Dependent = True), kommer hänsynytan eller kantzonen att skötas enligt Retention Patch Treatment respektive Edge Zones Treatment. Du kan välja ett av följande alternativ:

None: Ytan lämnas omgående för fri utveckling.
Selection: När huvudbeståndet avverkas (gallras, blädas eller slutavverkas), kommer hänsynsytan att blädas enligt kontrolltabellinställningarna (kontrolltabell Treatment Model) för blädning.

 

Hantera som "oberende" = hantera som egna åtgärdsenheter

Alternativt kan du välja att sköta ytorna som oberoende åtgärdsenheter. Du väljer detta genom att sätta Retention Patches as Dependent (or Edge Zones as Dependent beroende på typ) til False:

SetAsideIndependent

Figur 4. Om parametrarna "..as Dependent" sätts till False innebär det att hänsynsytor och/eller kantzoner hanteras som helt egna åtgärdsenheter, enligt den skogsdomän de hör till. Du kan använda TreatmentUnit.SetAsideType variable i skogsdomänskaparen för att fånga in dem i en skogsdomän. Inga beroenden till huvudbestånd kommer då att beaktas, varken vad gäller mortalitet eller samordning av avverkningsaktiviteter.

 

För att skapa en skogsdomän för hänsynsytor och/eller kantzoner som har  importerats som egna beskrivningsenheter kan du använda variabeln TreatmentUnit.SetAsideType. Notera att detta inte fungerar för hänsynsytor som skapas automatiskt (eftersom NC-ytorna inte existerar när skogsdomänerna skapas, utan är ett resultat av de inställningar du gör för skogsdomänerna!)

SetAsideTypeCondition

 

Om en hänsynsyta eller kantzon hanteras som beroende ignoreras detta villkor, dvs. den placeras i samma domän som huvudbeståndet.

 

<%EXTOGGLE%>Mortalitet på hänsynsytor efter slutavverkning av huvudbeståndet

Utvecklingen av ett bestånd är i normala fall, i simuleringarna, oberoende av utvecklingen i andra bestånd. Detta är i allmänhet en nödvändighet för att begränsa antalet möjliga kombinationer till en rimlig nivå. Om ett bestånds tillstånd modellerades som beroende av hur omkringliggande bestånd sköttes skulle antalet alternativ öka exponentiellt, till astronomiska antal (gäller PlanVis där flera alternativ tas fram för varje bestånd). Om nu ett bestånd egentligen är en hänsynsyta och det bara finns ett skötselprogramalternativ för detta (där fri utveckling räknas som ett) kan dock tillståndet på hänsynsytan (A_NC) låtas vara beroende av tidpunkt för slutavverkning(ar) av huvudbeståndet (A) utan att antalet alternativ ökar på ett besvärligt sätt.

 

Utvecklingen på en hänsynsyta påverkas genom att mortaliteten ökar under 10 år efter slutavverkning av huvudbeståndet. Hanteringen av mortalitet på hänsynsytor styra via kontrolltabellen Production Model (figur 4). Den lämnade delen blir nämligen mer exponerad efter den intilliggande slutavverkningen och dess mortalitet blir högre än vanligt. Möjligtvis är detta åtminstone delvis inbakat i den vanliga mortalitetsfunktionen, man borde alltså beakta att sänka mortaliteten i övriga bestånd.

 

mortalityRetentionPatch

Figur 8. Mortaliteten på hänsynsytor under tio år efter slutavverkning kan anges särskilt i kontrolltabellen Production Model. Du måste sätta Adjust Mortality for Retention Patches = FixedMortality för att mortaliteten på hänsynsytorna ska justeras, i annat fall används den vanliga mortalitetsmodellen.

 

Du kan låta förekomsten av död ved påverkas av eventuell markberedning och slutavverkning av huvudbeståndet. Se kapitel DeadWood kontrolltabell.

 

<%EXTOGGLE%>Koppling i PlanVis mellan huvudbestånd och hänsynsyta i optimeringsmodellen

I RegVis skapas bara ett skötselprogram för varje bestånd och utvecklingen på en hänsynsyta kan direkt kopplas till huvudbeståndet. I PlanVis däremot skapas ju en mängd alternativa skötselprogram för varje bestånd, och om det finns eller har skapats hänsynsytor inom ett bestånd så måste det för varje hänsynsyta beräknas en utveckling för varje alternativ som generas för huvudbeståndet. Detta gäller om Adjust Mortality for Retention Patches = Fixed Mortality, i annat fall beräknas mortaliteten på hänsynsytan med den vanliga modellen, oberoende av om avverkning sker eller inte i huvudbeståndet, och det skapas då bara en utveckling för en hänsynsyta.

 

mortalityRetentionPatch

Figure 9. Om Adjust Mortality for Retention Patch = FixedMortality, eller du har valt att hänsynsytans skötsel ska vara beroende av huvudbeståndet, skapas ett skötselprogram för varje alternativ som skapas för huvudbeståndet.

 

Från och med version 2.5 gäller detta också om du har importerat ett beståndsregister som innehåller hänsynsytor, och du vill att skötseln för för en hänsynsyta ska samordnas med huvudbeståndet, dvs. stt skötsel ska vara beroende av huvudbeståndet, se ovan.

 

I PlanVis behövs därför en uppsättning ekvationer som kopplar ihop utvecklingen på en hänsynsyta med huvudbeståndets skötsel. Denna restriktion läggs till automatiskt av programmet när du löser eller bygger en optimeringsmodell.

 

 

flag_green        Från och med version 2.5 lägger optimeringsmodellen till denna restriktion automatiskt!

 

 

Restriktionen har ingen effekt i följande fall:

 

Handle as Dependent är satt till False.
Handle as Dependent är satt till True (dvs. hänsynsytans skötsel ska bero på huvudbeståndets), medan skötsel för hänsynsytorna är satt till None, OCH parametern Adjust Mortality for Retention Patch är också satt till False

 

opt_addretentionpatchlinkage

Figur 10. I version före version 2.5, måste man i PlanVis lägga till en restriktion till som kopplar ihop hänsynsytans utveckling med huvudbeståndets skötselalternativ. Från och med version 2.5 gör progammet detta själv när optimeringsmodellen byggs.

 

 

<%EXTOGGLE%>Lämnande av högstubbar

Notera! Sedan version 2.9 är dessa inställningar flyttade till kontrolltabellen TreatmentModel.

Vid slutavverkning kan man också ange att högstubbar ska lämnas. Lämnandet av högstubbar är väsensskilt från lämnandet av naturvårdsträd, eftersom högstubbarna är rester från döda träd som tas bort från beståndet. Naturvårdsträd lever ju vidare och ingår i tillväxtberäkningarna för efterföljande perioder. Högstubbarna förs istället över till poolen för död ved. De särredovisas inte, det resultat man kan observera är att avverkningsintäkterna minskar något och att mängden död ved ökar. Högstubbar lämnas genom att sätt Leave High Stumps? =True i kontrolltabellen NatureConservation (figur 11). Prioriteringen av vilka träd som ska lämnas görs på samma sätt som för naturvårdsträd genom att ange trädslag och minimidiameter. Detta görs via High Stump Priority. Standardinställningarna för prioriteringsordningen är annorlunda än för naturvårdsträd, i första hand väljs grov gran, därefter grov björk, asp och tall. Om det inte finns tillräckligt med sådana träd för att uppnå önskat antal högstubbar per ha (High Stumps/ha) finns väljs klenare gran.

 

HogStubbar

Figur 11. Inställningar för lämnande av naturvårdsträd i kontrolltabellen TreatmentModel.

 

Högstubbarnas höjd anges i inställningarna för prislistan. Att det görs där är för att apteringsmodellen ska kunna ta hänsyn till hur stor del av trädet som lämnas kvar som högstubbe, om högstubbe lämnas. På så vis kan man hålla reda på både ekonomiskt bortfall och volymsbortfall. Per default är höjden satt till 4 m (figur 12).

HighStumpHeight

Figur 12. Inställningar av höjden på högstubbar anges i Prislistehanteraren. Värdet används bara för de träd som lämnas som högstubbar.

tog_minusLämnande av naturvårdsträd vid slutavverkning

Notera! Sedan version 2.9 är dessa inställningar flyttade till kontrolltabellen TreatmentModel.

Vid slutavverkning kan man lämna kvar naturvårdsträd ("evighetsträd"). Detta görs via kontrolltabellen TreatmentModel. Detta aktiverar du genom att sätta RetainTrees = True. När du gör det visas fler detaljinställningar. Du kan ange önskat antal naturvårdsträd (per ha) (RetainedTreeCount), vilka trädslag som ska prioriteras (RetentionPriority), samt hur lång tid träden ska stå kvar (RetentionTime).

RetainTrees

Figur 13. Inställningar för lämnande av naturvårdsträd i kontrolltabellen TreatmentModel.

 

Trädens mortalitet ökar efter att de lämnas, enligt samma regelsystem som för fröträd och skärmträd. Per default dör 12 % av träden  de första fem åren, och av de som då överlevt dör ytterligare 6.8 % år 6-10. Efter det används den vanliga mortalitetsfunktionen.

 

MortalityRetaiendTrees

Figur 14. Mortalitet för naturvårdsträd under tio år efter att de ställs följer samma regelverk som fröträd och skärmträd. Detta anges i kontrolltabellen Production Model.

 

tog_minusNaturvårdsrelaterade variabler på beståndsnivå

Grov död ved fördelat på olika nedbrytningsklasser hittar du i resultatkategorin DeadWood. Även fördelning på liggande och stående döda träd redovisas. Gränsen för vad som menas med "grov" anger du i kontrolltabellen DeadWood. .

 

Skiktning och olikåldrighet hittar du i resultatkategorin Structural Diversity.

 

Grova träd: Utöver detta kan du definiera egna resultatvariabler (User Defined) för volym och antal träd av ett visst trädslag och över en viss diameter. Du kan definiera upp till tio sådana variabler. Du anger diametergräns och trädslag för varje variabel.

 

 

tog_minusNaturvårdsrelaterade variabler på landskapsnivå

Med programmet HabitatPrognosis kan du beräkna utvecklingen av arealen lämpligt habitat för ett antal indikator-arter. Landskapet bör vara minst

 

 

 

Author: Peder Wikström. Created with Help & Manual 6 and styled with Premium Pack Version 2.31 © by EC Software