Field inventory instruction/sv: Difference between revisions
Jump to navigation
Jump to search
| Line 63: | Line 63: | ||
Fältarbetet inleds med uppsökande av aktuellt bestånd att inventera och den första ytan, med GPS ofta den närmsta och alltså inte nödvändigtvis provyta nr. 1. Navigeringen till och mellan ytor beror på tillgänglig utrustning. �?ven med GPS må man i förväg bestämma sig för ett visst tillvägagångssätt. I takt med allt bättre GPSar bör man, även i tät skog med relativt slutet krontak, snart kunna anse sig framme vid provytecentrum när systemet så påstår. Tills dess kan man måsta tillämpa någonting liknande: ''Vid GPSens meddelande om "framme - 0 m till yta X" görs halvhalt och provytans centrum placeras 5 m i nordlig riktning (förutsatt att ingen beståndsgräns då passeras).'' | Fältarbetet inleds med uppsökande av aktuellt bestånd att inventera och den första ytan, med GPS ofta den närmsta och alltså inte nödvändigtvis provyta nr. 1. Navigeringen till och mellan ytor beror på tillgänglig utrustning. �?ven med GPS må man i förväg bestämma sig för ett visst tillvägagångssätt. I takt med allt bättre GPSar bör man, även i tät skog med relativt slutet krontak, snart kunna anse sig framme vid provytecentrum när systemet så påstår. Tills dess kan man måsta tillämpa någonting liknande: ''Vid GPSens meddelande om "framme - 0 m till yta X" görs halvhalt och provytans centrum placeras 5 m i nordlig riktning (förutsatt att ingen beståndsgräns då passeras).'' | ||
I normala fall ska ett aktuellt bestånd alltid inventeras så länge dess areal utgörs av minst 1 % produktiv skogsmark. Eventuella förinställningar, t.ex. klavning på ytor med 7 m radie ändras enkelt till höjdmätning på ytor med 3-5 m radie (ifall beståndet hunnit slutavverkas). Om hela beståndet vid inventeringstillfället utgörs av annat ägoslag än skogsmark är det dock ok att här slopa inventeringen. Med ett hyfsat ajourhållet beståndsregister ska det dock knappast kunna ske. På motsvarande sätt hanteras provytor, som väl teoretiskt utlagda i normalfallet inte ska kunna slopas. Om man anser att en yta tillhör en avvikande behandlingsenhet, som normalt uppstått genom att en åtgärd genomförts i delar av beståndet, finns möjlighet att dela beståndet (eg. skapa ny behandlingsenhet) och hänföra ytan till denna, vilket beskrivs [[Field_inventory_instruction/sv#Registreringar_i_datasamlaren|nedan]]. Fler ytor kan sedan hänföras till den nya behandlingsenheten. Om provytecentrum p.g.a. felnavigering hamnar i annat bestånd tillämpas spegling av centrumpunkten. Samma metod, spegling, tillämpas när provytecentrum hamnar närmre en beståndsgräns än provyteradien. Syftet med detta är att alla träd i beståndet ska ha lika stor chans att komma med i stickprovet (samma inklusionssannolikhet), även träden nära en gräns. Av praktiska orsaker tvingas man vid spegling approximera beståndsgränsen till en rät linje, vinkelrätt mot provytecentrum, se figur 1. Fler praktiska problemlösningar kan behövas i beredskap, t.ex. ifall provytecentrum hamnar nära en beståndsgräns i form av "ett spetsigt-vinkelrätt hörn" ("trubbiga hörn" kan oftast approximeras till en rät linje). | I normala fall ska ett aktuellt bestånd alltid inventeras så länge dess areal utgörs av minst 1 % produktiv skogsmark. Eventuella förinställningar, t.ex. klavning på ytor med 7 m radie ändras enkelt till höjdmätning på ytor med 3-5 m radie (ifall beståndet hunnit slutavverkas). Om hela beståndet vid inventeringstillfället utgörs av annat ägoslag än skogsmark är det dock ok att här slopa inventeringen. Med ett hyfsat ajourhållet beståndsregister ska det dock knappast kunna ske. På motsvarande sätt hanteras provytor, som väl teoretiskt utlagda i normalfallet inte ska kunna slopas. Om man anser att en yta tillhör en avvikande behandlingsenhet, som normalt uppstått genom att en åtgärd genomförts i delar av beståndet, finns möjlighet att dela beståndet (eg. skapa ny behandlingsenhet) och hänföra ytan till denna, vilket beskrivs [[Field_inventory_instruction/sv#Registreringar_i_datasamlaren|nedan]]. Fler ytor kan sedan hänföras till den nya behandlingsenheten. Om provytecentrum p.g.a. felnavigering hamnar i annat bestånd, eller intilliggande impediment, tillämpas spegling av centrumpunkten. Samma metod, spegling, tillämpas när provytecentrum hamnar närmre en beståndsgräns än provyteradien. Syftet med detta är att alla träd i beståndet ska ha lika stor chans att komma med i stickprovet (samma inklusionssannolikhet), även träden nära en gräns. Av praktiska orsaker tvingas man vid spegling approximera beståndsgränsen till en rät linje, vinkelrätt mot provytecentrum, se figur 1. Fler praktiska problemlösningar kan behövas i beredskap, t.ex. ifall provytecentrum hamnar nära en beståndsgräns i form av "ett spetsigt-vinkelrätt hörn" ("trubbiga hörn" kan oftast approximeras till en rät linje). | ||
{| | {| | ||
|[[Image:Spegling.png|500px|thumb|left|Figur 1]] | |[[Image:Spegling.png|500px|thumb|left|Figur 1]] | ||