Difference between revisions of "Field inventory instruction/sv"
Jump to navigation
Jump to search
| Line 38: | Line 38: | ||
| − | I normalfallet skall ingenting kunna leda till att ett bestånd en gång utvalt för inventering slopas så länge beståndet till mer än 1% (av arealen) fortfarande utgörs av produktiv skogsmark. Eventuella förinställningar, t.ex. klavning på ytor med 10 m radie ändras enkelt till höjdmätning på ytor med 3-5 m radie (ifall avverkning skett). Om hela beståndet vid inventeringstillfället utgörs av annat ägoslag än skogsmark är det dock ok att slopa provyteinventeringen häri. Ajourhållningen av beståndsregistret är isåfall inte ok. På motsvarande sätt hanteras provytor, som väl teoretiskt utlagda (på rummet) i normalfallet inte ska kunna slopas. Om man anser att en yta tillhör en avvikande behandlingsenhet (som normalt uppstått genom att en åtgärd genomförts i delar av beståndet) finns möjlighet att dela beståndet/skapa ny behandlingsenhet och härföra ytan till denna, beskrivs nedan. Fler ytor kan sedan hänföras till den nya behandlingsenheten. Om provytecentrum p.g.a. felnavigering hamnar i annat bestånd tillämpas spegling av centrumpunkten. Samma metod, spegling, tillämpas när provytecentrum hamnar närmre en beståndsgräns än provyteradien. Syftet med detta är att alla träd i beståndet ska ha lika stor chans att komma med i stickprovet (samma inklusionssannolikhet), även träden nära en gräns. Av praktiska orsaker tvingas man vid spegling approximera beståndsgränsen till en rät linje, vinkelrätt mot provytecentrum, se figur | + | I normalfallet skall ingenting kunna leda till att ett bestånd en gång utvalt för inventering slopas så länge beståndet till mer än 1% (av arealen) fortfarande utgörs av produktiv skogsmark. Eventuella förinställningar, t.ex. klavning på ytor med 10 m radie ändras enkelt till höjdmätning på ytor med 3-5 m radie (ifall avverkning skett). Om hela beståndet vid inventeringstillfället utgörs av annat ägoslag än skogsmark är det dock ok att slopa provyteinventeringen häri. Ajourhållningen av beståndsregistret är isåfall inte ok. På motsvarande sätt hanteras provytor, som väl teoretiskt utlagda (på rummet) i normalfallet inte ska kunna slopas. Om man anser att en yta tillhör en avvikande behandlingsenhet (som normalt uppstått genom att en åtgärd genomförts i delar av beståndet) finns möjlighet att dela beståndet/skapa ny behandlingsenhet och härföra ytan till denna, beskrivs nedan. Fler ytor kan sedan hänföras till den nya behandlingsenheten. Om provytecentrum p.g.a. felnavigering hamnar i annat bestånd tillämpas spegling av centrumpunkten. Samma metod, spegling, tillämpas när provytecentrum hamnar närmre en beståndsgräns än provyteradien. Syftet med detta är att alla träd i beståndet ska ha lika stor chans att komma med i stickprovet (samma inklusionssannolikhet), även träden nära en gräns. Av praktiska orsaker tvingas man vid spegling approximera beståndsgränsen till en rät linje, vinkelrätt mot provytecentrum, se figur 1. Fler praktiska problemlösningar kan behövas i beredskap, t.ex. ifall provytecentrum hamnar nära en beståndsgräns i form av "ett spetsigt-vinkelrätt hörn" ("trubbiga hörn" kan oftast approximeras till en rät linje). |
{| | {| | ||
|[[Image:Spegling.png|500px|thumb|left|Figur 1]] | |[[Image:Spegling.png|500px|thumb|left|Figur 1]] | ||
|} | |} | ||