Kolanalyser
Heureka kan beräkna hur mycket kol som finns i trädskikt, döda träd och i marken vid varje prognostidpunkt (figur 1). Kol i markvegetationen hanteras inte. Förändringen av kolförrådet under en tidsperiod beror på bortförsel genom avverkning, emission genom nedbrytning, samt upptag genom tillväxt.
(1) För beräkning av kolförrådet i trädkiktets ovanjordsdelar används biomassafunktioner för enskilda träd. För äldre skog används (Petersson 1999) och för ungskog används (Claesson, Sahlén & Lundmark T, 2001)). Utifrån beräknad mängd biomassa används konverteringsfaktor (ca 0.5 kg C per kg torrsubstans). Funktioner finns för tall, gran och björk. För övriga lövträdslag används björkfunktioner, med en kvotkalibrering av veddelar. Denna kvotkalibrering baseras på kvoten mellan trädslagets och björkens veddensiteter ([1]). Avverkade träd lämnar systemet. Avverkningsrester och delar från självdöda träd överförs till markmodellen som input till förnamodellen.
(2) Kolförekomst i död ved beror på ingående mängd, mortalitet och nedbrytning. Om mängden död ved inte har inventerats används defaultvärden som baseras på data från Riksskogstaxeringen (finns i kontrolltabellen Dead Wood). Nedbrytning av biomassa beräknas med exponentiell funktion (e-kt) där trädslagsvisa k-värdena kan ändras av användaren.
(3) Kol i marken baseras på biomassa i stubbar, rötter och förna, och nedbrytning av dessa. Förnafall beräknas med utgångspunkt från stående biomassa, kvarlämnad biomassa efter avverkning, samt träddelar från självdöda träd. När det gäller självdöda träd ingår grenar, barr, stubbar och rötter, men inte stamdelen som förs till död-ved poolen. Biomassa i stubbar och rötter beräknas med (Petersson & Ståhl, 2006). Dessa omfattar rötter ned till 2 mm. Rötförna från finrötter (< 2mm) beräknas med omvandlingstal för relation mellan mellanrötter (2-5mm) och finrötter. I dagsläget finns inga biomassafunktioner för stubbar och rötter i ungskog.
Q-modellen används för att beräkna mängden kol (och kväve) i förna- och humusskikt, och räknar på olika nedbrytningsförlopp för olika förnafraktioner.
